TRANEBERG I SVUNNEN TID
- Kommentar till föregående text, av Lennart Johansson

<<-Tillbaka till Michael Rahms text. <<-Mer Tranebergsminnen 

Inledning
Jag, Conny, fick i dag 1:a mars 2018, ett trevligt mail från man, Lennart Johansson, som hade läst Michael Rahms text här på min "Tranebergs-sida".
Lennart hade tolkat Michaels text som att det var jag som var författaren, men så är det alltså inte.

Michael Rahms text låg först utlagd på Alviksskolans hemsida - men då de bytte innehåll där så tog de även bort denna text. Jag tyckte det var så tråkigt så när jag kom över en "cachad" kopia av texten så räddade jag den till eftervärlden genom att lägga upp den här.

Så, igen, det är alltså Michael Rahm som har författat texten på föregående sida - jag har bara haft lyckan att ha upplevt innehållet.


Mailet från Lennart:
Hej
Jag har med stort intresse tagit del av din berättelse. Jag tänkte bara lägga till en del.
Jag bodde i Traneberg från 1937, då jag var 6 år till 1961. Jag gick i Alviks folkskola i 6 år, till dess det var dags för läroverk. Jag känner mig väl bekant med Traneberg som du förstår. En hel del känner jag igen från din beskrivning trots att det skiljer runt 40 år. Ungdomens ändrade intresseinriktning kom senare.
Jag har din berättelse framför mig och kommenterar vartefter. 

Minneberg och Svartviksvägen
Ingen skillnad mot 40-talet. Vägen var lika dålig då och Tangen hade samma rykte. Den gamla eken du beskriver växte på tomten till ett litet vitt stenhus bredvid. Jag hade en skolkamrat som bodde där.

Maggabacken
Nej den hade inget speciellt namn på min tid. I skogen mot sjön låg ett hus och strax nedanför huset fanns en damm. Fortsatte man mot sjön, så fanns en åker där trädgårdsmästaren odlade grönsaker.

Trädgårdsmästeriet gränsade till småbåtsvarvet. Dit blev man ofta skickad till för att handla färska grönsaker.
Berget som kantar varvet kallades för Tallberget.

På andra sidan berget och nere vid stranden låg ett hus. Det var en tvåvåningsvilla. Dit blev jag förd en gång när jag hade gått inom isen och varit ytterst nära att bli kvar i vaken. Ett gäng rådiga grabbar räddade mig i absolut sista ögonblicket.

På tal om berg
Berget du kallar för Ulvsundaberget, kallade vi för indianskogen. Där utkämpades stora strider mellan Ulvsunda och Traneberg. Man vågade aldrig gå ensam där. Förmodligen var det väl en skröna, ungefär som Olle Adolfssons ballad om busarna som slogs tre dar i rad vid Tegelbacken.

Medan vi befinner oss i de här trakterna; Där båtvarvet mittemot Grindstuvägen ligger, fanns en lådfabrik. Den brann nån gång på 40-talet. Tegelbyggnaden som finns kvar är den gamla ångpannecentralen.

Från fabriken gick en lång brygga så att båtarna som kom med virke kunde landa. Den långa bryggan hade räls där man sköt eller drog vagnar med lasten. Det var ett stort nöje under lör-söndag att åka på vagnarna. En gång råkade en av vagnarna ha för hög fart och åkte i sjön. Det var nog inte uppskattat på måndagen när man kanske behövde alla vagnar.

Ulvsundavägen
Järnaffären vid Ulvsundavägen kommer jag ihåg. Om man inte var stadd vid kassa, och det var man ju inte, fanns det även små ”bomber” som man kastade. De kostade 2 öre styck. Om man inte hade pengar alls, tog man nyckel med hål i, en lagom stor spik, tändsatsen på några tändstickor och hällde i hålet, satte dit spiken och slog mot en sten.
Det smällde lite.
Smygröks under Tranebergsbron. På avsatsen man kunde klättra upp till. Jodå.

Tranebergsplan
Tobak, sybehör, blomsterhandel och Kullens bageri. Vårdcentralhuset; Järnhandel (Engvall hette ägaren), posten, Kronlaxen,- inget konditori- Percy Luck och slakteributiken. Huset mot tunnelbanan; Oscaria, frisör, damfrisering.
Huset mittemot; fiskaffär.
Skolan och ner mot Tranebergsplan matbespisning och nedanför det huset odlings land för skolbarnen under krigsåren.

Röda Affärn
Åt andra hållet från skolan i hörnet till Grindstuvägen; Röda affärn. Det var en relik från svunna tider, en typisk handelsbod. Den fanns kvar åtminstone till 1940.
I huset med kortsidan mot Tranebergsplan fanns ett glasmästeri.

SALK-hallen
Min farbror arbetade där. Därför kunde jag få gå in gratis till de boxningsgalor som arrangerades allt emellanåt.
En gång hade man klädinsamling till behövande under kriget. Jag hjälpte till. Därför kommer jag ihåg det.
I kommunalhuset kunde man gå och dansa på lördagskvällarna.

Lägenheterna var små som du skriver. Bassängen i skolan minns jag inte. Däremot de hårdhänta damerna som skrubbade oss nån gång i månaden. Under kriget fanns det varmvatten i hyreshusen till jul och några andra tillfällen.
Hygienen blev därefter.

Lekar
Jag spelade också ”nigger”. Varför det hette så. Det har jag ingen aning om. Det törs man knappt berätta om för dagens ungdom. Den äldre generationen vet att spelnamnet absolut inte hade något med neger eller hudfärg att göra.

Bassängen vid fotbollsplanen; har beteckningen plaskdamm försvunnit? Fotbollsplanen var förresten Djurgårdens hemmapin en gång i tiden.

Tranans Ungdomsgård
Jodå det fanns även på min tid. Det fanns en lekplan strax söderut från Trananhuset. Där spolades också skridskobana. Där placerades ett litet hus varje vinter. Där höll en vaktmästare till som skulle spola, skotta och hjälpa till.
Han hade också ansvar för skridskobanan vid Vidängsvägens fotbollsplan. Det lilla huset var utrustat med kamin.

//Med nostalgihälsning
Lennart